Unga neurotikan Joana lider av “agnosi”, ett tillstånd som gör att hon inte kan komma ihåg och tolka sina egna sinnesintryck (definition enligt DVD-omslaget). Tack och lov för henne är hon väl omhändertagen av sin förmögne far i ett stort hushåll i Spanien kring det förra sekelskiftet. Fadern driver en optisk verkstad och har en massa spännande idéer som hans konkurrenter är ute efter, kosta vad det kosta vill.
Dessa drar sig inte heller för att ta till våld och naturligtvis går allt över styr då fadern dör i en “olycka”. Den enda som kommer ihåg den viktigaste idén av dem alla är dottern. Hur man ska kunna komma åt abstrakt information från hennes turbulenta sinnestillstånd vet egentligen ingen. Men att de ämnar försöka står snabbt klart.
Eugenio Miras film är ett slags gotisk-romantisk äventyrsberättelse, som en borgerlig fransk roman insvept i svarta sidenlakan. Det är mörkt, murrigt, dunklet, nattligt latinskt Sturm-und-Drangigt i denna (bokstavligen) “psykologiska” thriller. Och som sådan fungerar “Agnosia” bra, anser jag. Marknadsföringsmässigt försöker man slå ihop denna film med “Pan’s Labyrinth” och det är inte helt långsökt. Det fantastiska finns hela tiden närvarande, även om det här är distinkt mänsklig girighet och kalkylerande som ligger bakom de innovativa verklighetsbedrägerierna. En annan bra amerikansk referens skulle kunna vara “The Illusionist” med Edward Norton (Neil Burger, USA, 2006).
Det är i scenografin och det trovärdiga tillståndet av illusion som “Agnosias” styrkor ligger. Skådespeleriet ligger ofta i farozonen för att tangera teater och allt det dramatiskt gotiska likaså. Det känns ofta som man får diverse uppstyltade tablåer presenterade för sig, vilket skapar en lätt statisk känsla. Men manuset är tack och lov tillräckligt välkonstruerat och spännande för att hålla åskådaren fången och intresserad hela vägen fram till slutet.
Source:
No comments:
Post a Comment